Horsespot.se V2

Intervju med Henrik Barry

henrik

Intervju med Henrik Barry

Vi sågs i vår monter under bloggträffen på Stockholm International Horse Show. Vad tyckte du var bäst detta året?

Det som var bäst under hela Stockholm International Horse Show var SJÄLVKLART bloggträffen. Det var sjukt kul att träffa alla läsare och HorseSpot-teamet. Härlig stämning!

Tiden går fort och snart är det dags för Göteborg Horse Show. Vad ser du mest fram emot?

Jag ser mest fram emot att träffa mina läsare och sponsorer, se mina modellbilder från Mountain Horse som släpps då, träffa HorseSpot-teamet och köpa slut på mina pengar… Det kommer bli skitkul verkligen!

Du är från början känd från SVTs succéprogram Ponnyakuten. Har du vant dig vid att bli igenkänd på stan än?

I början var det väldigt ovant att folk gick fram och bad om autografer och bilder, men med tiden har jag vant mig mer och mer. Jag kan ju inte direkt säga att det är vardag för mig att folk kommer fram, men ibland så kommer de. Jag tycker att det är jätte kul när folk vågar sig fram och hälsar.

Vilket är ditt roligaste hästminne?

Mitt roligaste minne är självklart Ponnyakuten. Surprised? :P

Det är inte alltid så lätt att vara kille i hästvärlden. Vad är din erfarenhet av detta?

Jag har varit väldigt mobbad för att jag har varit kille och ridit. I dagens samhälle är ridning en tjejsport. När jag var liten fick jag väldigt ofta kommentarer om att jag red. Kommentarerna kunde vara: ”Ridning är ju en tjejsport”, ”tycker du verkligen att det är kul att rida, du är ju en kille?”, ”Bögjävel”, osv. Dessa kommentarer sved, de sved som in i helvete. Ibland var det mina ”kompisar” som kunde lägga sådana här kommentarer. ”Henrik, kan inte du sluta rida så jag kan börja umgås med dig normalt?” Det kändes som att få en kniv i ryggen. Det är oftast här som killar slutar med ridning. Jag grät mig ofta till sömns. Jag var rädd och ville inte ens berätta för min mamma, men jag hade alltid ängeln på min axel som sa fortsätt, fortsätt. Det blev lättare och lättare med tiden men det var inte helt över. Jag pratade aldrig om hästar med någon och jag hade gjort upp massa regler med min familj om ridningen. Det kunde vara allt mellan himmel och jord. T.ex. fick min bror som gick i samma skola som mig aldrig nämna något om mig och hästar i skolan och min mamma fick aldrig hämta mig med ridkläder på sig. Visst låter det fjantigt? Men för mig var sådant viktigt. Idag har jag inga problem med att visa att jag är kille och rider. Jag kan ställa mig på stan och skrika ut det. Folk ska vara avundsjuka på mig för att jag rider och vågar gå mot normen som ingen annan vågar göra. De ska vara avundsjuka och visa respekt för de som inte följer strömmen. Det är de som gör så att vårt samhälle rör sig framåt till en ickekränkande framtid. Om du fick säga en sak till de killar som överväger att sluta rida p.g.a. denna press, vad skulle det vara? Var starka. De är bara avundsjuka på att ni kan hantera ett flera 100 kilo tungt djur medans de bara kan hantera en klubba och en boll…. Gulligt..

Vad tycker du är roligast och jobbigast med att ha en stor blogg?

Det roligaste med att ha en stor blogg är den positiva responsen man får. Jag blir skitglad när folk kommenterar gott om mig eller bloggen. Jag har verkligen lyfts som person tack vare de fina kommentarerna jag har fått.
Det sämsta med att ha en stor blogg är de elaka kommentarerna som man kan få. Jag har verkligen blivit kränkt via min blogg. Folk kan vara så himla stora bakom sina skärmar och skriva riktigt elaka kommentarer om mig, även fast jag inte ens har träffat personen. Jag har haft några dippar under min bloggkarriär när jag känt att ”varför ska jag dela med mig av mitt liv när jag ändå bara blir kränkt?”, men man mognar under tiden och idag tar jag de elaka kommentarerna som en piece of cake och tänker bara att jag har lyckats….

Du har precis fått hem din nya storhäst, Dakato, vad var det som du föll för hos honom?

Det var faktiskt min tränare som föll för Dakato först. Jag hade egentligen redan hittat en storhäst som jag skulle köpa, men min tränare tyckte att jag skulle provrida honom också eftersom han var extremt fin. Min tränare skickade Katos annons till mig den 2:a januari. Jag skummade igenom annonsen och tittade på en film när han hoppade. Jag tänkte för mig själv att den hästen måste jag ha. Mamma ringde ägaren till Kato på morgonen den 3:e januari och det slutade med att jag åkte och provred honom samma dag. Han var helt otrolig att hoppa. Direkt när jag hade hoppat av Kato så sa jag till mamma att jag måste ha honom. Vi klickade på en gång och det kändes som det kunde bli något stort av det. Mamma berättade på väg hem att jag bara suttit med ett brett leende på läpparna hela tiden. Vi bestämde oss för att köpa Kato och han besiktades den 9:e januari. Snacka om kort varsel, haha! It was meant to be…

Fem snabba!

Storhäst – Ponny
Stort stall – Litet stall
Dressyr – Hoppning
Julafton – Födelsedag
Salt – Sött

Fler intervjuer

fiffsan

Att designa sitt liv utifrån passion

caroline-b-intervju

Intervju med Caroline Bågfeldt